Man talar ibland om några hörnstenar i behandlingen:

  • Insulin
  • Kost
  • Fysisk aktivitet

För dig som lever med typ 1-diabetes är insulinbehandling livsnödvändigt eftersom din kropp har brist på insulin. Vad gäller god kosthållning och fysisk aktivitet kan det vara hjälpmedel för att kontrollera blodsockret. Egentligen skiljer sig dock inte de råden så mycket från hur alla människor borde äta och regelbundet röra på sig.

Det finns ytterligare en mycket viktig del i din diabetesbehandling som spelar stor roll för hur väl du lyckas med de behandlingsmål som du i samarbete med ditt diabetesteam sätter upp – nämligen:

  • Kunskap

Kunskap är makt, brukar man säga, och det gäller också dig och din diabetes. Ditt diabetesteam kan utbilda dig, ge dig råd, stötta och coacha dig men största delen av tiden kommer du att vara din egen läkare. Gemensamt har du och teamet ett ansvar för ditt välmående och hur väl din behandling fungerar. Kunskap hjälper dig att göra bra val, både vad gäller insulindoser, kost och fysisk aktivitet. Genom att bli expert på din egen diabetes kan du hantera livet med diabetes på ett bra sätt, både idag och i framtiden.

Insulin är ett hormon som normalt produceras i de så kallade betacellerna som finns utspridda i små öar i bukspottkörteln. Insulin har flera uppgifter – det man oftast tänker på är att det reglerar blodsockret men även fettnedbrytning styrs av insulin. En viktig mekanism för att styra glukosnivån är att insulin är en "nyckel" som öppnar cellerna för det glukos som tas upp efter en måltid (se bild ovan).

Glukos som inte omedelbart behöver användas för energi i cellerna kan omvandlas och lagras i lever och muskler som glykogen – ett ämne som lätt kan brytas ner till glukos igen. Energin i glukos kan också omvandlas till fett i fettvävnaden. Kroppen har alltid behov av glukos eftersom hjärnan nästan bara kan använda det som energi. Som en säkerhetsåtgärd kan levern nytillverka glukos genom att använda nedbrytningsprodukter av muskler om glykogenförrådet börjar ta slut. Om man svälter sjunker insulinhalten i blodet och låga insulinnivåer i kombination med högt glukagon (ett annat hormon från bukspottkörteln) är den signal som får levern att tillverka glukos samtidigt som fettvävnaden bryts ner för att ge energi. Samma sak händer vid insulinbrist på grund av typ 1-diabetes som inte fått behandling eller där insulinbehandlingen är otillräcklig.

 

Då orsaken till högt blodsocker vid typ 1-diabetes är brist på insulin, är behandlingen alltid insulininjektioner. Det går inte att ge insulin i tablettform eftersom hormonet förstörs när det kommer i kontakt med mag-tarmkanalen. Insulinet injiceras i underhuden, antingen med en insulinpenna eller med hjälp av en s.k. insulinpump. Målsättningen är att hålla blodsockret så jämnt som möjligt utan alltför många toppar eller dalar. Idag finns flera olika sorters insulin för att uppnå detta och det utvecklas nya hjälpmedel för att underlätta behandlingen.

Man benämner insulinerna efter deras verkningsgrad och längd på effekten. Dagens insulinbehandling syftar till att så långt det är möjligt efterlikna den normala insulinutsöndringen under och mellan måltider.
Basinsulin har en lång verkningstid (cirka ett dygn eller mer) med en ganska flack insulinkurva. Syftet med basinsulin är att efterlikna kroppens egen insulinproduktion mellan måltiderna och under natten. Basinsulin injiceras oftast en gång om dagen.
Kortverkande insuliner, som ofta kallas för måltidsinsulin, tas i direkt anslutning till måltid, i möjligaste mån innan man börjar äta. De måltidsinsuliner som används idag har en snabbt insättande effekt (vanligen inom 15 minuter) och ganska kort verkan (2–4 timmar) för att försöka efterlikna kroppens egen insulinproduktion vid måltid. För personer som har insulinpump för tillförsel av insulin används enbart denna typ av insulin som då ges kontinuerligt som bas med extra doser i samband med måltid.

Måltiderna bör fördelas jämnt över dagen och man rekommenderar tre huvudmål och 0–3 mellanmål. Ett bra hjälpmedel för att få rätt fördelning av måltidens innehåll är att använda den s.k. tallriksmodellen. Om du delar upp tallriken i tre delar ska en tredjedel bestå av grönsaker och rotfrukter, en tredjedel kött, baljväxter eller fisk och en tredjedel potatis, ris eller pasta.

Kolhydrater är en av våra viktigaste energikällor och är det näringsämne som påverkar blodsockret mest. Man talar ibland om långsamma och snabba kolhydrater och det man då menar är förmågan, som livsmedlet har, att höja blodsockret. "Snabba" livsmedel är t.ex. söta drycker, socker och godis. "Långsamma" livsmedel är bönor, linser, grovt bröd och frukt. Om socker tillsätts i maten eller äts tillsammans med fibrer har sockret inte samma snabba blodsockerhöjande effekt som om sockret finns t.ex. i en läsk.
Ett bra sätt att ta reda på hur olika livsmedel påverkar blodsockret är att titta på blodsockerkurvan (om du har kontinuerlig blodsockermätning/CGM) eller testa blodsockret före och 1 1/2 timme efter att du ätit ett specifikt livsmedel. Då får du en uppfattning om hur just detta livsmedel påverkar ditt blodsocker.

Vatten är bästa drycken och bästa törstsläckaren. Smaksätt gärna med citron, bär, frukt eller grönsaksskivor. Ha en tillbringare färdig i kylskåpet!

Fett är vårt mest energirika födoämne. Vi behöver fett för transport av viktiga vitaminer, för lagring av energi och för att maten ska smaka gott. I en bra, balanserad kost bör ca 30% av energin komma från fettet. Viktigt är att det mesta fettet kommer från omättat fett som finns t.ex. i rapsolja, olivolja, nyckelhålsmärkt matfett, nötter, fröer, fet fisk och avokado – det är fetter som är mjuka när de tas ut ur kylskåp. Mättat fett, som bl.a. finns i fett kött, smör, ost och feta mjölkprodukter, ökar risken för hjärt-kärlsjukdom.

Alkohol är vare sig skadligare eller nyttigare för en person med diabetes än för andra men ett problem är att alkohol har en direkt blodsockersänkande effekt genom att minska sockerfrisättningen från levern. Detta ökar risken för lågt blodsocker i samband med alkoholintag och risken kvarstår så länge det finns alkohol kvar i kroppen.
Ett annat problem är att berusning av alkohol kan medföra att det är svårare att känna symptom om blodsockret börjar bli för lågt. Det kan vara klokt att äta en extra smörgås innan sänggåendet om man har druckit alkohol för att minska risken för lågt blodsocker under natten.

Ibland används ordet ”känning” – då menas att man har symptom som talar för lågt blodsocker men det säger inget om blodsockernivån. Det finns en mängd olika symptom som kan uppträda: hunger, matthet, blekhet, svettningar, darrningar, hjärtklappning, synstörning, koncentrationssvårigheter, irritation, ilska eller förvirring. Flera av symptomen är ganska allmänna (man kan vara hungrig utan att ha hypoglykemi) och det är därför viktigt att du kontrollerar blodsockret, om möjligt innan du agerar. Om sockret hinner bli mycket lågt innan du agerar kan, i värsta fall, koma och kramper uppträda.

Hypoglykemi kan bero på att du hoppat över en måltid eller ätit för lite i förhållande till det insulin du tagit. Det kan också bero på att du arbetat hårt fysiskt eller motionerat mer än vanligt utan att fylla på med extra kolhydrater. Lågt blodsocker kan också bero på att du druckit alkohol.

• Mät blodsockret eller använd din CGM för att se nivån och pilen (vart blodsockret är på väg).
• Intag kolhydrater t.ex. 2–4 druvsockertabletter eller ett glas söt dryck eller mjölk – upprepa vid behov efter 10–15 minuter.
• Om du inte planerat att äta närmaste halvtimmen, ät eventuellt ett mellanmål, t.ex. smörgås eller frukt.