Vaginal atrofi är en konsekvens av östrogenbrist i underlivet efter klimakteriet.1 Slemhinnorna i vagina, urinröret och urinblåsan är alla känsliga för förändringar av östrogennivåer och kommer därför också att påverkas tydligt när östrogenproduktionen från äggstockarna minskar i klimakteriet. Som en följd av detta drabbas upp till 45% av alla kvinnor av vaginal atrofi.2,3

Läs Mats Hammars beskrivning av vaginal atrofi
(Texten är författad och granskad av Mats Hammar, professor i obstetrik och gynekologi, MD, PhD.)

Epidemiologiska undersökningar har visat att uppemot varannan kvinna har besvär av torrhetskänsla vaginalt och obehag i samband med samlag några år efter menopaus.1

 

Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för lokal östrogenbehandling i samband med vaginal atrofi.3

Läs mer här om behandlingsresultat

 

I en internationell undersökning visade resultaten från Norden att:

 

59% av kvinnorna hade undvikit samlag på grund av vaginal atrofi.2

 

 

28% av kvinnorna var oroliga för att deras vaginala atrofi aldrig skulle försvinna.2

CLOSER studien visar att vaginala besvär har en stark negativ påverkan på kvinnornas och deras partners livskvalitet. De vaginala besvären bidrar till stor grad både självkänsla, känsloliv och samlivet i relationen.2

Men kvinnor behöver inte leva med detta, vaginal torrhet kan behandlas lokalt med östrogen. Hos kvinnor som huvudsakligen har vaginala symtom av östrogenbrist bör i första hand lokalbehandling med lågdosöstrogen användas.4

 

Referenser

  1. Nappi et al. Climacteric. 2014 Feb;17(1):3-9.
  2. Nappi et al. Maturitas 2013;75:373-379.
  3. Hormonbehandling i klimakteriet, ARG-Rapport 2010.
  4. Behandling med HRT. Information från Läkemedelsverket 3:2004.